En löjlig människas dröm, efter en novell av F. Dostojevskij, 1998

Dostojevskijs novell ställer i drömmens och sagans form frågan om var vår egen plats står att finna i världen. Frågan om vårt eget ansvar. Ansvar för oss själva och för allt levande. Kan och vill vi tro att ondskan är människans normala tillstånd? Den lille tjänstemannen i föreställningen har lösningen på problemet: "På en enda dag. På en enda timme, skulle allting kunna förändras. Om bara alla ville."


"Den löjliga människan drömmer sig till den bästa av världar, men där får han rollen som orm. Det är han som introducerar lögnen, han som får denna drömda värld att deklinera. Han, som vill gott, blir en Lucifer. Dostojevskij kommenterar dualismen som är det mänskligas villkor. Drömmen kan gå fel, säger han ett halvsekel innan Berlinmuren. Ändå bör vi drömma. Västanå Teater tonsätter Dostojevskij med teatralitet, med folkmusik och tretakt. Det går rätt in."
Svenska Dagbladet: Lars Ring

"Det är en annorlunda uppsättning. Nära, enkel och berörande. William Olssons musikaliska närvaro skapar känslostämningar, förtätar atmosfären och formar miljön. Instrumenten bidrar till ett slags dialog - uttryck. Stämningen förhöjs ytterligare av teknikern och effekmakaren Lars Stenströms närvaro. Han finns på scenen, men ändå inte. Med små medel skapar han oväntade effekter, utan att ta uppmärksamhet från skådespeleriet. Tillsammans med Peter Jankerts intensiva, nästan demoniska utspel och totala närvaro skapas en tät och nära föreställning."
Gotlands Tidningar: Åsa Andersson

"Hur som helst, det är en underbar föreställning och man lämnar den med en upprymd känsla av att ha fått både förnuftet och känslorna tvättade - upplevt den själens rening grekerna kallade katharsis och som endast verkligt god dramatik förmår åstadkomma."
Värmlands Folkblad: Carl-Magnus Hedefalk